- trois étapes sont parties

Jag förvånas över vilken jävla självdiciplin jag kan hava. Hur kommer det sig att man inte ser av den så ofta? Fibrer, grönt och skönt är det enda som har fått berusa min mage denna dag, och efter läroanstalten tog jag dessutom ett jäkligt gammalt återseende genom att leka lite med morarundan. Hoppsade i takt till musiken, sprang baklänges, gjorde indianhopp, älgade snabbt som in i helvete och avslutade med både ett par buggsteg och étapes de ciel.

Pappa, däremot, satte just i sig ett kakpaket till. På tu man hand.

Man hör saltsyran jobba ända ut hit.

He's a sucker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0